Jag är så glad & tacksam den här sommaren har gjort något med mig. Jag känner mig fri, jag känner mig stark och jag känner att motivationen och inspirationen är där den ska vara. Jag har fått andats och fått vara jag samtidigt som jag jobbat jävligt jävligt hårt. Idag är jag stolt över mig själv och dit jag kommit. Tänk om jag kunde säga till mitt trasiga 15 åriga jag att jag skulle resa världen runt & leva på att inspirera människor Idag är jag så lycklig och tacksam jag kämpar dagligen med att bli en bättre m��nniska och göra allt i min makt för att vinna över hjärnspöken. Idag är jag mottaglig och idag tar jag för första gången hand om mig själv på riktigt! Våga drömma, våga ta plats och lår inte en enda person stå i vägen för det du vill och drömmer om. Människor runt omkring dig kommer alltid tycka massor, så kommer det alltid vara. Lär dig att koppla bort, att inte lyssna. Lägg energin på att förverkliga din dröm och lev det liv DU vill leva. Allt går om man vill!

Varje dag så kämpar jag med mina hjärnspöken, dels hur jag är och dels hur jag ser ut. Ibland tar dom där spökena över och jag kan inta tänka klart. Men varje dag kämpar jag med att tycka om mig själv mer och att vara stolt över min kropp, att se den som något vackert och försöka att fokusera på det som är bra och fint med den istället för allt som jag inte gillar. Jag börjar inse mer och mer att jag är inte min kropp. Jag kan inte ens räkna timmarna som jag lagt ner på att klanka ner på mig själv och tänkt så mycket dumt. Oavsett hur vi ser ut så är det ju inte där lyckan sitter, oavsett vad som står på vågen eller vilken storlek jag har så är det ju inte det som gör mig till en gladare eller lyckligare människa. Du är fin & bra precis som du är, bortse från allt ytligt med kroppen. Du är inte din kropp, du är inte heller ditt jobb och du är inte din prestation. Tänk på allt som är bra med dig och din kropp och fokusera på dom delar du gillar istället för dom du inte tycker om. Njut av livet och glöm inte bort att din kropp är ett mirakel.

Alltså nu sitter jag på tåget och bara känner mig så fucking lycklig!! Liksom så tacksam över livet och det jag åstadkommit och att jag lever ur huvudtaget. Tacksam för att jag lever mitt liv och inte bara exciterar. Jag har haft så tuffa dagar denna vecka, med ångest, sömnproblem och mycket konstiga tankar. Men sen nu så bara kom ett lyckorus och sköljde över hela mig. Det liksom bubblar i mig, det är väl det som är så fantastiskt med min diagnos. Att jag ena dagen kan känna mig så ensam, svag och liten. Men en annan dag kan känna mig så löjligt glad och upprymd. För det är väl precis så livet är? Upp och ner som en berg-o-dal-bana. Vi skulle inte se dom ljusa stunderna om inte dom mörka fanns. Visst? Världen är svår och den är inte den lättaste att befinna sig i eller stå ut med. Men det finns så mycket som är bra också och det gäller att se dom små stunderna, oavsett om det är ett sms från en vän, en middag med mormor, en lyckad helg eller att man klarat av jobbdagen. Se dom små grejerna och lev här & nu. För mer än så vet vi inte.

Sen så är jag extra tacksam för min bästa vän i livet, Henke. Han och jag är bara sånt jävla team. Jag kan fortfarande titta på honom och det pirrar i mig, det känns helt sjukt och overkligt att det känns såhär bra efter att ha snart varit tillsammans i 8 år. Jag känner bara wow, vi är fan magiska ihop. Allt vi skapar och skapat. Ibland behöver man påminna sig själv om alla fina människor omkring sig. Glöm inte att omge dig med människor som gör dig lycklig och inte människor du behöver imponera på.